Jag söker material som klargör huruvida det "rumpparlament" lantdagen som sammanträdde 1918 hade laglig grund för sin verksamhet, trots att nästan alla socialdemokratiska lantdagsmän var frånvarande. Hur kunde de häktade lantdagsmännens immunitet upphävas? Varför inkallades inga suppleanter för de ledamöter som var döda, häktade eller i landsflykt?
Svar
I mitten av 1918 de socialdemokratiska lantdagsmännen hade med några undantag fängslats som revolutionärer eller mist sina mandat. Rumpparlamenten bestod endast av den politiska högern. Enligt Veikko Huttunens ”Kansakunnan historia 6: Täysivaltainen kansakunta 1917-1939” parlamenten hade 108 borgerliga medlemmar, som bestämde att parlamentens grundval var rättsgiltig. Parlamenten hade många viktiga och hastiga saker framför sig, därför funktionsduglighet var det viktigaste.
Den socialistiska sidan krävda ny riksdagsval, men den högern var rädd av socialistisk agitation. Den borgerliga kretsen också trodde, att nu var det möjligt att främja sitt eget intresse. Socialistiska suppleanter var inte ens alternativ på den där tiden. Socialdemokraterna hade enbart tre riksdagsmän i parlamenten: ex-senator Matti Paasivuori och två andra. Rumpparlamenten satt 9 månader från maj 1918 till februari 1919.
Källor:
Huttunen, Veikko: ”Kansakunnan historia 6: Täysivaltainen kansakunta 1917-1939” (WSOY, 1968)
Jussila, Osmo: ”Suomen poliittinen historia 1809-2003” (WSOY, 2004)
Meinander, Henrik: ”Finlands historia 4” (Schildts, 1999)
Kommentera svaret