Jag söker en dikt som jag läste i min ungdom på 1980-talet och som jag har diffusa minnen av - kanske är en del av minnena endast mina egna associationer och tolkningar. Så här minns jag den: Jag tror att den är skriven i jagform, eller möjligen i duform, men är inte säker. Jag tror att berättaren/huvudpersonen är en man, men det kanske beror på att poeten var man. Han kommer till en järnvägsstation och ser sin älskade framför fönstret inne i en tågkupé. De försöker båda desperat att öppna fönstret och dörren men det går inte. Sedan börjar tåget att rulla och försvinner bort och han är ensam kvar. Jag tror att dikten handlar om döden. Den kan eventuellt vara skriven av Bo Bergman, eller i alla fall av någon i ungefär den generationen.
Svar
Jag har tittat igenom Bo Bergmans Vårfrost, som finns på nätet https://www.svenskaakademien.se/sites/default/files/bo_bergman.pdf och https://archive.org/stream/valdadikter00berg/valdadikter00berg_djvu.txt, Stockholmsdikter och Dikter 1903-1969, men har inte hittat denna dikt. En dikt som heter resan finns i Valda dikter, där känner diktaren att "han kom på orätt tåg i världen", men någon älskad, dörr eller fönster näms inte. I antologin Lyrikboken, en svensk antologi hittar jag inte heller något passande. Försökte också bläddra i Harry Martinsons och Henry Parlands dikter, men tyvärr, ingen träff. Jag skickade också frågan till vår postlista för bibliotekarier, men ingen kände igen dikten.
Kanske någon av våra läsare känner ingen den?
Kommentera svaret