Jag håller på med en kurs inom Åbo Akademis öppna universitet inom informationsförvaltning i ämnet beståndsutveckling och skulle gärna vilja höra lite tankar omkring detta ämne av en bibliotekarie som sysslar med detta. Speciellt är jag intresserad av saken från bibliotekens användares synvinkel. Alltså: När man förverkligar sin beståndspolicy i ett bibliotek som idag står framför så många olika nya medier, elektroniska resurser och allt mer växande informationsmängd, hur tas de potentiella användarna i beaktande? Är det svårt att veta vad användarna egentligen vill ha, behöver eller kan använda? Finns det en klyfta mellan vad biblioteken vill eller skall göra med sitt bestånd och vad användarna vill och väntar sig? Hur förhåller sig användarna till att biblioteken satsar på nya former av media och resurser i sitt bestånd? Sker det på de ”gammaldags” resursernas bekostnad? Uppfattar användarna det så?
Svar
Du nämner de potentiella användarna och menar delvis de som inte besöker biblioteken?
I fall att du menar dem är svaret att delvis tar vi också dem i beaktande.
Svårt att veta vad kunderna vill ha är delvis rätt; vi representerar en viss kulturtradition, en viss referensram, en viss organisation. Det är en begränsning, men en som vi delvis är medvetna om. Kunderna har ett ansvar gentemot biblioteken, de bör informera oss om vad de önskar förutom det vi erbjuder. Det vi redan har rekvirerat kan vi få utlåningsuppgifter om och det är den kvantitativa informationen om hur rätt våra val av olika medier träffat.
En klyfta existerar säkert i förhållande till olika kundgrupper mellan vad vi vill eller kan erbjuda; olika språkgrupper, ideologiska, religiösa etc grupper.
Kunderna förhåller sig kritiskt till olika former av media i bibbans bestånd. De äldre och politiker brukar kritisera oss för att inte värna om boken. De yngre och speciellt männen upplever säkert att vi inte skaffar tillräckligt med musik etc.
Kommentera svaret