Hej! I Ulla-Lena Lundbergs bok Marsipansoldaten nämns det i förbifarten (mamman upplyser en svensk besökare om lite kulturhistoria) att finlandssvenska är en äldre variant av svenska än rikssvenskan, och att rikssvenskan låter så underlig eftersom dess uttal fick franska intryck när det var trendigt under Gustav III. Jag älskade den förklaringen och har använt den vitt och brett men... är det sant?
Svar
Det finlandssvenska uttalet har ibland bevarats i en äldre form än det rikssvenska. Svenska har talats som modersmål i Finland åtminstone sedan 1200-talet och de dialekter som talats här har bevarat många drag från dialekterna i Östra Sverige. Finlandssvenskan kan anses som en variant av högspråket.
Gertrund Pettersson berättar i sin bok ”Svenska språket under sjuhiundra år” att franskans inflytande på det svenska språket ökade redan innan Gustav III:s tid, under Drottning Kristinas tid på 1600-talet.
Franska termer fanns bland svenska låneord redan från och med medeltiden men på 1600-talet stärktes det franska inflytandet. Under drottning Kristinas tid blev franskan alltmer hovets språk och på 1660-talet talade alla inom hovet franska. Ända till 1800-talet hade franskan en stark ställning i de svenska salongerna och språket har lämnat bestående spår i form av låneord.
Ursprungen:
llse Cantell, Nina Martola, Birgitta Romppanen, Mats-Peter Sundström, Anja Sarantola & Tauno Sarantola: Suomi-ruotsi-suomi -sanakirja. 7. laajennettu painos. WSOY, 2005.
Gertrud Pettersson: Svenska språket under sjuhiundra år. 2. upplaga, 4. tr., 6. tr. Studentlitteratur AB, 2008.
Kommentera svaret