Regionförvaltningsverken har gjort en utredning som visar att det fortfarande finns rum för förbättring i kommunernas läskunnighetsarbete. Bara var femte kommun har ett läskunnighetsnätverk som koordinerar verksamheten och där lokala aktörer såsom bibliotek, skolor och småbarnspedagogik tillsammans stärker kommuninvånarnas läskunnighet. Den Nationella läskunnighetsstrategin efterlyser lokala och regionala nätverk som stärker läskunnighetsarbetets genomslag.
Regionförvaltningsverken skickade i januari 2024 en enkät om bibliotekens läskunnighetsarbete till bibliotekscheferna i kommunerna. Enkäten besvarades av totalt 271 kommuner vilket utgör 92 % av alla kommuner på fastlandet. I enkäten frågades huruvida den Nationella läskunnighetsstrategin 2030 styr bibliotekens verksamhet och hurdant läskunnighetsarbete som görs vid biblioteken. En annan enkät som riktade sig till bibliotekspersonal som gör läskunnighetsarbete publicerades på nätet.
Den Nationella läskunnighetsstrategin efterlyser lokala och regionala nätverk som genom god ledning och koordinering stärker läskunnighetsarbetets genomslag. Biblioteksenkäten visade att endast en femtedel av kommunerna hade ett multiprofessionellt läskunnighetsnätverk som gör systematiskt läskunnighetsarbete. En kommunal strategi för läskunnighetsarbete och -tjänster fanns i ungefär en femtedel av kommunerna. I många kommuner omnämndes läskunnigheten i planen för kulturfostran eller liknande.
”Bibliotekens etablerade samarbetspartner, i synnerhet den grundläggande utbildningen och småbarnspedagogiken, förstår hur viktiga biblioteken är för läskunnighetsarbetet. Bland beslutsfattarna i kommunerna finns däremot inte alltid samma förståelse för hur viktiga biblioteken är. I en tid som präglas av minskande läskunnighet, ökande informationspåverkan och allt knappare resurser är det viktigt att läskunnighetsarbetet i kommunerna leds som en helhet som sammanför olika aktörer och beaktar olika befolkningsgruppers behov”, konstaterar överinspektör Satu Ihanamäki från Regionförvaltningsverket i Lappland.
I enkäten nämndes att en av fördelarna med strukturellt samarbete är att samarbetet då inte är beroende av enskilda personers intressen utan att det bygger på etablerade verksamhetsmodeller som ger kontinuitet och som har ett gemensamt värde.
Bibliotekens läskunnighetsarbete når ut till största delen av barnen under skolåldern och barnen i årskurs 1–6. I ungefär hälften av kommunerna finns ett eget avtal för detta samarbete. I många kommuner är verksamheten etablerad också utan avtal.
Skönlitteratur och facklitteratur för barn lånades rekordmycket
Bibliotekens långsiktiga satsning på att främja läsning bland barn och unga syns också i samlings- och lånestatistiken. År 2023 lånades skön- och facklitteratur för barn mer än någonsin tidigare, sammanlagt nästan 36 miljoner gånger i hela landet. Den stigande trenden främjades av att biblioteken har skaffat rekordmycket skönlitteratur för barn under de senaste åren.
Bibliotekens läskunnighetsarbete består inte bara av att främja litteratur och läsning, vilket traditionellt sett har varit bibliotekens kärnkompetens. Läskunnighetsarbetet har utvidgats till multilitteracitet, mediefostran, handledning i digitala färdigheter och från tryckt material till e-material. Läskunnighetsarbetet är i allt större utsträckning kopplat till andra uppgifter som fastställs i bibliotekslagen, såsom att främja medborgarverksamhet och kontinuerligt lärande.
Förra året samlade bibliotekens evenemang med lästema nästan en halv miljon deltagare. Samma år deltog drygt 300 000 personer i utbildningar med läskunnighetstema, bokprat, dikt- och rap-workshoppar.
”Den allmänna försämringen av medborgarnas läskunnighet och de försämrade Pisaresultaten utgör en utmaning för biblioteken och förändrar läskunnighetsarbetets karaktär. Det förändrade läskunnighetsarbetet förutsätter att personalen systematiskt utbildar sig. Nästan två bibliotek av tre meddelade att så också sker”, berättar Ihanamäki.
”När skillnaderna i läskunnighet ökar bör man fundera på om läskunnighetsåtgärderna skulle ha större effekt om de riktades till dem som har störst behov av åtgärderna. Utifrån enkätsvaren verkade det inte vara särskilt vanligt att rikta åtgärder till dem som har störst behov av åtgärderna”, konstaterar Ihanamäki.
Biblioteken upplevde att de inte nödvändigtvis kan identifiera och nå fram till de grupper som skulle ha störst nytta av stöd för läsningen. Sådana grupper var till exempel olika vuxengrupper, barn utanför småbarnspedagogiken, studerande på andra stadiet som studerar på en annan ort och invandrare.
Bibliotekets små resurser upplevdes som det största hindret för att nå dem som behöver stöd. Det finns inte tid för att skräddarsy lästjänsterna eller erbjuda individuellt stöd. Även bristen på lättlästa böcker och material på olika språk gör det svårare att stöda läsningen.